Tankar från rötterna

Den 1 juli 2010 flyttade vi in i vårt nya hus i Sävar. Ulla och Håkan kom upp som välbehövlig flytthjälp. För Ullas del bestod flytthjälpen till största delen av att ta hand om dom små, vilket hon naturligtvis inte hade någonting emot.

Nina har, liksom Noa före henne, funnit sig tillrätta i babysittern. Att säga väl till rätta skulle dock vara att ta i, då hon är en lite annorlunda (och kanske mer normal?) typ av bebis från vad Noa var. Till skillnad från Noa så sover hon inte 20 timmar om dygnet, snarare 12. Som tur är förlägger hon större delen av dessa till natten, vilket är stor tur för mitt och Katarinas välmående då vi tycks ha en kvällspigg och en morgonpigg kotte i huset.

Någon kort stund ibland kan hon känna sig riktigt hemma bland kossorna i babygymmet. Hon har nu börjat kunna följa saker med blicken och kan komma med ett hjärtsmältande svarsleende då man söker ögonkontakt.

Våra grannar har också en lite biltokig 3-åring, som heter Isak. Noa och Isak fann varandra redan från början och dom två första dagarna i Sävar var Isak och hälsade på nästan hela tiden. Därefter åkte tyvärr Isak iväg på semester. Noa frågar efter honom varje dag sedan dess.

I övrigt är Noa precis den omtänksamme, genomsnälle storebror vi misstänkte att han skulle vara.

… Och det går inte med ord börja att beskriva hur uppskattat, välbehövligt och bra det är att kunna öppna altandörren och vara direkt ute på gräsmattan.

Vi har börjat modda huset lite, som sig bör. Här tar jag huset in i 2000-talet genom att montera ner parabol och antenn.

I trädgårdslandet växer det rabarber och jordgubbar, uppskattade inslag båda två. Sockret är lördagslyx och substitut för mer sockerrika alternativ, så misströsta inte Ulla : )

På altanen (eller: garaget, som Noa säger i ord och praktik) går det leka med bilar, motorcyklar och vatten.

Nina börjar öva på att lyfta upp huvudet.