Tankar från rötterna

Den årliga resan till Mantorp förgylldes för Demians del i år av att övriga familjemedlemmar beslutade sig för att följa med. Det gröna armbandet med rubriktexten har dock redan rykt från min arm, inget som jag kommer spara som ett minne…

Efter en regnig natt i bussen och en förmiddag av marknad med vw-delar bestämde jag och Caesar oss för att hälsa på i Ryttargården. Lilla Elsa var mycket större än sist, men fortfarande mindre än Caesar. Han utnyttjade läget och roffade åt sig allt i sin väg, på bekostnad av den lite försiktigare Elsa. Dag två föregick hon honom och gav honom det som hon höll i som han verkade intresserad av. De båda små hade många liknande ljud och lite olika färdigheter, som verkade smitta av sig. I bussen på vägen hem visade Caesar att han snappat upp hur man klappar händerna, vilket Elsa var en riktig stjärna på.

Vilma var en vänlig hund som stod ut med lite allt möjligt, men gärna hämnades genom att puckla på katten Morris. Caesar var överlycklig över sällskapet och underhållningen.