Tankar från rötterna

Ibland kommer underhållningen direkt till dörren… När mina tio pappadagar nu kommit till sin ände och jag åter igen spenderar vardagarna på hälsocentralen i Vännäs kan jag se tillbaks på den tid som varit. Och tio dagar är faktiskt en liten bit på väg att lära känna vår nya familjemedlem. När vi åkte hem från förlossningen var det en gåtfull liten tös vi hade med oss i baksätet. Nu vet vi att hon (än så länge) varit precis så lugn och beskedlig som Noa var (och fortsätter vara) i samma ålder. Vakenminuterna blir vakentimmar, de små kisande mörkgluggarna blir blåtonade tefatspupiller, aptiten är alltjämt stor och Katarina får dras med mjölkstockningar—det finns således många likheter. Precis som Noa fungerar det i regel att lugna ner Nina genom att lägga henne med magen mot sin bröstkorg, eller lägga upp henne i bärselen (babyinsatsen till Ergon fungerar superbra!).

Noa är än så länge just den stolte och snälle storebror vi förväntat oss att han skulle vara. På nätterna pussar han Nina godnatt (åtminstone på uppmaning) och när Nina blir ledsen kommer han springande med hennes Heffaklump (ett gosedjur).

Nina äter som sagt bra och har lagt på sig rejält sedan ni sist såg henne. De små tändstickorna till ben är nu mer av varmkorvar och ansiktet mer välrundat.

Ståbrädan fungerar också bra som famnavlastning vid lite längre promenader.