Tankar från rötterna

Efter att ilskan lagt sig, till följd av två timmars envis nattning, kan jag nu se på bilder utan ett rött (elakt, inte på något sätt romantiskt) skimmer och inse att det lilla knytet är bortblåst. Självständigheten ökar för varje dag, i takt med att balansen växer. En egen individ upptäcker nu världen (och har därför inte alltid tid/lust att sova bort värdefull tid).

Pappans veckoslut på hemmaplan var uppskattat från oss båda och några ögonblick fastnade fint i nykamerans lins.